Både unga och mer mogna bokläsare stannade till och köpte en bok på bokreleasen i Vängåvans bokhandel i lördags. Och på den egna bokreleasen i Teater Soja fick jag chansen att berätta lite mer ingående om processen med boken som jag började skriva på för fyra år sedan.
Det blir bokrelease två dagar i rad ”hemma” i Sundsvall.
17 juni 15.00 – 18.00 (cirka) Teater Soja Rådhusgatan 26, Sundsvall
18 juni 12.00 – 14.00 Vängåvans bokhandel, Sundsvall
Innehåll:
1 Några försvunna timmar
2 Ett hål i huvudet
3 Omtumlande psyktest
4 Om jag varit en humla
5 Teknikintresset vaknade tidigt
6 Från Pingstkyrkan till Teen Beat Club
7 Hur jag hamnade på Stormen
8 Lumpen – från Arlanda till Kiruna
9 Med Instamatic-kamera på första uppdraget
10 Till Kumla – utanför murarna
11 Gudfar i de bolivianska bergen
12 Palmemordet, Tjernobyl och ”9/11”
13 På rymmen i Disney World
14 Mitt hemliga barn
15 Stoppa pressarna! Från blytyper till webben
16 När världen öppnade sig
17 Inför 700 journalister
18 Indränkt i bensin, med en tändare i handen
19 Hål i huvudet, men inte på mig
20 Tabloid-tisdagen
21 Några floppar
22 Dödförklarad?
23 Ingen rädsla för döden
24 Ett nytt färgstarkt liv
25 Uppvaknandet
26 The Big Bang Theory
27 Från S:ta Clara till Hillsong
28 Det svarta hålet fick sällskap
När vi går ut på trappan mot entrén ser vi hur mannen, med sydamerikanskt utseende, tar upp en plastdunk och häller något över sig själv. Han ställer ner dunken och plockar fram en cigarettändare som han håller upp framför sig. … Fortsätt läsa
(Här ett litet smakprov) Det har gått några veckor efter att jag första gången tillät en magnetisk genomlysningen av min skalle. Ju längre tiden gick, desto lugnare blev jag. Om det vore något allvarligt, till exempel en hjärntumör, borde jag … Fortsätt läsa
Innehåll
Någon gång här i mellandagarna eller kring nyårsskiftet (2021-2022) kommer jag att lägga ut lite provläsning av min bok som kommer ut mars-april 2022. Tills dess, här är innehållet:
1 Några försvunna timmar
2 Ett hål i huve’t
3 Omtumlande psyk-test
4 Om jag varit en humla
5 Teknikintresset vaknade tidigt
6 Från Pingstkyrkan till Teen Beat Club
7 Hur jag hamnade på Stormen
8 Lumpen – från Arlanda till Kiruna
9 Med Instamatic-kamera på första uppdraget
10 Till Kumla – utanför murarna
11 Gudfar i de bolivianska bergen
12 Palmemordet, Tjernobyl och ”9/11”
13 På rymmen i Disney World
14 Mitt hemliga barn
15 Stoppa pressarna!– Från blytyper till webben
16 När världen öppnade sig
17 Inför 700 journalister
18 Indränkt i bensin, med en tändare i handen
19 Hål i huvudet, men inte på mig
20 Tabloid-tisdagen
21 Några floppar
22 Dödförklarad?
23 Ingen rädsla för döden
24 Ett nytt färgstarkt liv
25 Uppvaknandet
26 The Big Bang Theory
27 Från S:ta Clara till Hillsong
28 Det svarta hålet fick sällskap
29 Epilog
30 Tack!
Det här är historien om ett dolt handikapp som troligen påverkat mig negativt om jag vetat om det när jag var ung. Men jag visste inget, så därför flög jag ändå, och bitvis ganska högt. Jag fick till och med titeln President under min yrkesverksamma tid i USA. Ja, inte USA:s president tyvärr, men ledare för en världsomspännande organisation inom medievärlden.
I månadsskiftet mars-april ska boken vara ute i handeln.
Titeln är: Om jag varit en humla, eller Hål i huve’t på en murvel.
En självbiografi, det är väl något bara för politiker, skådespelare, sångare, musiker och andra kändisar. Det var första tanken som dök upp när jag började fundera på att skriva min historia. Kanske det räcker att skriva något enkelt riktat till mina barn och barnbarn?
Samtidigt kände jag att jag fått vara med om så många spännande saker i mitt liv i tidningsbranschen. Uppdrag och upplevelser som kunde vara intressant även för andra än folk i media. Särskilt som jag på nära håll varit med om två stora teknikskiften i branschen.
Ett parallellt spår är det som första kapitlet handlar om. Nämligen de frågor som dyker upp vid en omvälvande livshändelse. Varför finns vi och vad är meningen med livet? Kan det verkligen stämma att allt kom till av en slump i det som kallats ”ursoppan”?
De här funderingarna är knappast något jag är ensam om. Men även i detta avseende har jag varit med om händelser jag gärna delar med mig av. Följ med mig i mitt sökande efter sanningen så får vi se var vi hamnar.
Av kommentarerna från de som läst hela boken blev jag styrkt i uppfattningen att innehållet kan intressera andra än mina närmaste. Ett citat från min lektör Elisabeth Magnusson Rune sammanfattar det flera sagt:
”Tack för att jag fått läsa din spännande livshistoria! Du har varit med om väldigt mycket och upplevt saker många bara drömmer om! Jag har lärt mig en hel del under läsningens gång också.”
Den 14 augusti har jag tillsammans med Sverigeförfattarna arrangerat ett, eller egentligen flera, bokbord på vår bakgård. Den är nämligen en ganska stor park med 5-6 permanenta bord. Vi håller på mellan 11 och 15. Läs mer här nedan.
Petter Österlund och Tomas Melander tar över förlaget Design Sundsvall efter Svenåke Boström.
Förlaget, som mest ägnats åt litteratur med koppling till Sundsvall, ska fortsätta med det – men också breddas. Och framöver gå under namnet Cayenne.
Det var 2014 som Svenåke Boström började ge ut böcker på förlaget Design Sundsvall. Tidigare han han gett ut vykort och liknande tryck och även drivit en designbutik med samma namn.
Förlaget specialiserades på litteratur med Sundsvallsanknytning, inte minst lokalhistoria. Bland utgivningarna kan nämnas Hjärdsi Schymberg-biografin från i fjol, Anders Öhrns ”Marabou, Röd-Lotta och Gangster-Kalle” om Sundsvallsprofiler genom tiderna, Nils-Johan Tjärnlunds ”Vi ses på Kanust – vid trappan” och Svenåke Boströms ”Den tändande gnistan”, som fortfarande är standardverket om Sundsvallsbranden.
En längre tid har Svenåke Boström velat överlåta förlaget på andra krafter och nu har han funnit dem – tidigare museiintendenten Petter Österlund och debattören, regissören och tidigare teaterchefen Tomas Melander.
Läs hela artikeln här:
https://www.st.nu/artikel/petter-och-tomas-tar-over-sundsvallsforlaget-design-sundsvall-verkshojden-blir-viktig-for-oss
Så efter övertagandet kommer detta att bli min plattform. Där frågor kring livsåskådning och livets mening blir huvudfokus, men säkert också en och annan utvikning till andra spännande ämnen och historier. Alltså under det nya förlagsnamnet Sista Ordet Förlag, (registrerat hos KB/ISBN 1 mars 2021).
Bloggportalen är en tjänst som är till för att exponera alla tusentals bloggare över hela landet. Där kan man som bloggare presentera sin blogg, och användarna kan gå in och söka bloggar och ämnen och innehåll. Men frågan är om det är någon som driver Bloggportalen eller om den bara lämnats åt sitt öde?
Så här står det under fliken Om på Bloggportalen.se:
Denna sajt – Bloggportalen.se – startades av författaren och bloggaren Sigge Eklund i augusti 2005. Tanken var att skapa en katalog över de svenska bloggarna, så att:
I mars 2006 tog Aftonbladet över Bloggportalen. I december 2011 tog Twingly över Bloggportalen och drev den fram till och med oktober 2015.
Och sedan då?
Vem driver Bloggportalen nu?
Vem har ansvar för att det fungerar?
Visst det är en gratis tjänst, men om instruktionerna inte fungerar borde det finnas någon form av support.
Någon därute som har en aning om vem som driver Bloggportalen och hur man kommer i kontakt med dem?
Svenåke Boström
svenake.bostrom@gmail.com
Inte lögn, inte sant. Det är titeln en bok som släpptes i början av 2020 på en intressant bokrelease i Gamla stans bokhandel. Flera mediakändisar lyssnade och minglade efteråt. Boken är skriven av mediaprofilerna Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren.
Redan i bokens titel konstaterar författarna att vi inte riktigt kan lita på den svenska dagspressen. Men på bokreleasen i Gamla stans bokhandel, var de noga med att påpeka att de inte är ute efter att slå hårt mot den svenska journalistkåren. Snarare då att utbilda tidningsläsarna i hur det journalistiska verkligheten ser ut. Särskilt nu när antalet klick kan styra nyhetsvärderingen. En något defensiv inställning tycker jag, med tanke på de många exempel på misstro mot mediernas objektivitet som författarna presenterar.
Ett anmärkningsvärt konstaterande man gör är att den mediala verkligheten skiljer sig från den verklighet den vanlige läsaren lever i. Därför vill Dopping och Ljunggren ”utbilda” läsarna så att de förstår hur medierna fungerar. Uppenbarligen anser man det vara lättare än att påverka medierna mot ett mer ärligt arbetssätt. Exemplen i den här boken lär knappast stärka mediernas ställning bland allmänheten.
En av de många anmärkningarna mot framförallt dagstidningarna är att de har så förtvivlat svårt att erkänna när de gör fel. Istället skriver man som exempelvis Dagens Nyheter ”DN förtydligar”. Jag har i alla fall hittat en tidning som ärligt säger Rättar och det är tidningen Dagen. Det finns säkert fler, men författarna konstaterar:
”Kulturen som innebär att kritik mot det egna mediet bör betraktas som ett försök att stoppa den fria pressen är så stark att den kan sägas vara en struktur. Och det är ingen nämnvärd skillnad mellan avgiftsfinansierad public service, en prenumererad facktidning eller superkommersiella kvällstidningar. Fel och övertramp ska normalt inte medges …”
En av kapitelrubrikerna lyder: ”Medierna tar fragment av verkligheten och gör en nyhet av dem”.
En annan rubrik säger: ”Varför dominerar vänsterjournalisterna?” Det påminner mig om en intern enkät som gjordes på Sundsvalls Tidnings redaktion inför ett riksdagsval för ett par decennier sedan. Den visade tydligt att en majoritet av journalisterna hade sina sympatier till vänster.
Hur som helst, mycket intressant läsning för den som vill förstå hur medierna fungerar.
En som också efterlyser en självrannsakan i medierna kring objektiviteten är Johanne Hildebrandt i Svenska Dagbladet. Under rubriken ”Journalistiken ska spegla verkligheten” ger hon exempel på det motsatta. Där man istället friserar verkligheten för att stämma in i det som i kåren anses vara politiskt korrekt.
Jag har tidigare skrivit i ämnet då jag på Sundsvalls Tidning ansvarade för en spalt som hette Tidningsliv. Artikeln ”Finns den objektiva journalistiken?” verkar nu tyvärr försvunnit från ST’s servrar. I den artikeln resonerade jag om det faktum att det inte enbart handlar om det man skriver, utan lika mycket om valet av ämne. Medvetet eller omedvetet färgas man av sina egna åsikter. En del mer och andra mindre.
Läs gärna ”Inte lögn. Inte sant” av Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren så förstår du mer.
Boken är utgiven av fri tanke. ISBN 978-91-88589-31-6
Bokrelease i Gamla stans bokhandel i februari 2020 med Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren.
Sista ordet 