Inte lögn, inte sant. Det är titeln en bok som släpptes i början av 2020 på en intressant bokrelease i Gamla stans bokhandel. Flera mediakändisar lyssnade och minglade efteråt. Boken är skriven av mediaprofilerna Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren.
Redan i bokens titel konstaterar författarna att vi inte riktigt kan lita på den svenska dagspressen. Men på bokreleasen i Gamla stans bokhandel, var de noga med att påpeka att de inte är ute efter att slå hårt mot den svenska journalistkåren. Snarare då att utbilda tidningsläsarna i hur det journalistiska verkligheten ser ut. Särskilt nu när antalet klick kan styra nyhetsvärderingen. En något defensiv inställning tycker jag, med tanke på de många exempel på misstro mot mediernas objektivitet som författarna presenterar.
Ett anmärkningsvärt konstaterande man gör är att den mediala verkligheten skiljer sig från den verklighet den vanlige läsaren lever i. Därför vill Dopping och Ljunggren ”utbilda” läsarna så att de förstår hur medierna fungerar. Uppenbarligen anser man det vara lättare än att påverka medierna mot ett mer ärligt arbetssätt. Exemplen i den här boken lär knappast stärka mediernas ställning bland allmänheten.
En av de många anmärkningarna mot framförallt dagstidningarna är att de har så förtvivlat svårt att erkänna när de gör fel. Istället skriver man som exempelvis Dagens Nyheter ”DN förtydligar”. Jag har i alla fall hittat en tidning som ärligt säger Rättar och det är tidningen Dagen. Det finns säkert fler, men författarna konstaterar:
”Kulturen som innebär att kritik mot det egna mediet bör betraktas som ett försök att stoppa den fria pressen är så stark att den kan sägas vara en struktur. Och det är ingen nämnvärd skillnad mellan avgiftsfinansierad public service, en prenumererad facktidning eller superkommersiella kvällstidningar. Fel och övertramp ska normalt inte medges …”
En av kapitelrubrikerna lyder: ”Medierna tar fragment av verkligheten och gör en nyhet av dem”.
En annan rubrik säger: ”Varför dominerar vänsterjournalisterna?” Det påminner mig om en intern enkät som gjordes på Sundsvalls Tidnings redaktion inför ett riksdagsval för ett par decennier sedan. Den visade tydligt att en majoritet av journalisterna hade sina sympatier till vänster.
Hur som helst, mycket intressant läsning för den som vill förstå hur medierna fungerar.
En som också efterlyser en självrannsakan i medierna kring objektiviteten är Johanne Hildebrandt i Svenska Dagbladet. Under rubriken ”Journalistiken ska spegla verkligheten” ger hon exempel på det motsatta. Där man istället friserar verkligheten för att stämma in i det som i kåren anses vara politiskt korrekt.
Jag har tidigare skrivit i ämnet då jag på Sundsvalls Tidning ansvarade för en spalt som hette Tidningsliv. Artikeln ”Finns den objektiva journalistiken?” verkar nu tyvärr försvunnit från ST’s servrar. I den artikeln resonerade jag om det faktum att det inte enbart handlar om det man skriver, utan lika mycket om valet av ämne. Medvetet eller omedvetet färgas man av sina egna åsikter. En del mer och andra mindre.
Läs gärna ”Inte lögn. Inte sant” av Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren så förstår du mer.
Boken är utgiven av fri tanke. ISBN 978-91-88589-31-6
Bokrelease i Gamla stans bokhandel i februari 2020 med Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren.
