PROVLÄSNING: Kapitel 18 Indränkt i bensin – med en tändare i handen

När vi går ut på trappan mot entrén ser vi hur mannen, med sydamerikanskt utseende, tar upp en plastdunk och häller något över sig själv. Han ställer ner dunken och plockar fram en cigarettändare som han håller upp framför sig. Att det är bensin han hällt över sig finns det ingen tvekan om. Den starka bensindoften når fram till oss på trappan. Vi befarar att han vilken sekund som helst ska slå eld på tändaren.

Det var den 30 augusti 2001 och hade vi laddat för en storslagen invigning av Sundsvalls Tidnings Mediecenter. En satsning som kostat drygt 8 miljoner kronor och som vi planerat och jobbat med i ett par år. En ny mötesplats som innebar en mycket värdefull kontaktyta mot Sundsvallsborna. Vi stod beredda att ta emot ett antal prominenta gäster och champagnen låg på kylning. Därför stod vi förväntansfulle i ST:s entré när dramat ute på gatan tog sin början.

Det börjar med att växeltelefonisten ropar på oss. En man har just lämnat in en lapp till henne och sedan gått ut och ställt sig i parken på andra sidan Trädgårdsgatan. På lappen stod att han skulle tända eld på sig själv i protest mot ett utvisningsbeslut.

En våning upp har personal på tidningens featureavdelning blivit uppmärksammade på vad som hänt. Lasse Hallberg, featureredaktör, som kan spanska och anar mannens ursprung, skyndar sig ner för att se om han kan göra en insats. När Lasse kommer ner har polisen anlänt och börjat spärra av runt mannen och uppmanar folk att hålla sig borta. De vill först inte släppa fram Lasse, men med stöd av chefredaktör Kjell Carnbro och efter förklaringen att Lasse kan spanska låter de honom försiktigt närma sig mannen.

”Min tanke var först att försöka ta av honom tändaren, men när jag kommer fram ser jag att han också har en vass kniv tryckt mot sin mage”, berättar Lasse. ”Han håller den tryckt mot sig så att det redan blivit röda ränder på magen. Jag inser att det inte finns någon chans att övermanna honom utan risk för att han kan skada sig själv.”

Istället koncentrerar sig Lasse på att bara prata med mannen och få honom att slappna av och kanske ge upp sitt självmordsförsök. Han ber honom berätta varför han gör det här och får veta att familjen tagit sig från Chile via Argentina till Sverige för att söka politisk asyl. Nu har de fått avslag. Han vill att tidningen ska skriva om deras fall.

Lasse fortsätter att prata med mannen för att få honom att slappna av och kanske ge upp. Samtidigt har advokat Gunnar Heljestrand dykt upp tillsammans med mannens fru och barn. Familjen står och gråter en bra bit bort när de ser vad som pågår.

Till slut kommer polisens tolk, en kvinnlig polis, som först får en briefing nere i Mediecentret och som sedan tar över Lasses roll. När det gått över en timme ger till slut mannen upp och lämnar ifrån sig kniv och tändare och familjen släpps fram och kommer och kramar om honom.

Händelsen är naturligtvis något som Lasse Hallberg bär med sig hela livet, det bekräftar han vid vårt samtal nu nästan 20 år senare. Och han tvekade aldrig när han insåg att han kanske kunde göra en insats. ”Man känner det ju som en medborgarinsats, även om det var en laddad och skrämmande situation”, förklarar han.

Personligen såg jag själv mannen flera gånger på stan något år senare. Så förmodligen fick han uppehållstillstånd, kanske av humanitära själ för hans familj.

Vi kunde, något omskakade, återvända till öppningen av Medicentret, men champagnen den fick ligga kvar i kylskåpet.

Nästan längst ner i källardjupen i ST-huset på Trädgårdsgatan, det kvarter där tidningen huserat från 1939 och fram till 2011, fanns den gamla ”rullkällaren”. Där lagrades de stora pappersrullarna för tryckpressen när den fortfarande stod i ST-huset. Många är säkert de nattvandrare som gått förbi på Torggatan och blickat in på tryckpressen genom de stora perspektivfönstren. Lika många har säkert slunkit in på motsatta sidan av kvarteret, för att köpa en nattfärsk tidning.

När ST 1992–93 flyttade ut tryckpressen till en nybyggd presshall i Birsta stod den gamla ”rullkällaren” för det mesta tom. Men nu var det dags att utnyttja denna stora källarlokal. 

I slutet av 1990-talet hade flera tidningar byggt så kallade mediecenter. Aftonbladet var först, sedan kom DN/Expressen, Borås Tidning, Göteborgs-Posten, Sydsvenskan med flera.

Sundsvalls Tidning, som precis som de övriga tidningsdrakarna såg behovet av att skapa bra relationer till sina läsare, hakade på trenden. När mediecentret skulle byggas tillät ekonomin denna mycket offensiva satsning. Det var inte bara ett kostsamt och tekniskt avancerat projekt, det skulle också befolkas varje dag.

Dåvarande marknadschef Larsolof Högberg drog igång projektet och vi gjorde ett antal studiebesök på mediecenter både i Sverige och Norge. Senare tog nye marknadschefen Lars Nylén över och drev det till invigningen hösten 2001. Själv fick jag också vara med och utveckla verksamheten, eftersom jag fick uppdraget att organisera den dagliga driften.

Besökarna fick gå en trappa ner från ST:s reception och slå sig ner i en foajé där dagens värd hälsade dem välkomna. Styrkan i det här konceptet var att värdarna var personer som jobbade i någon av tidningens olika avdelningar: redaktion, annonsavdelning, distribution, etc. Vi var ett tiotal anställda som delade på uppdraget att vara värld i Mediecentret. Själv älskade jag det här jobbet, så jag tog så många visningar jag kunde med hänsyn till mina övriga arbetsuppgifter.

Efter välkomsthälsningen fick besökarna tränga ihop sig i ett litet mörkt rum där visningen startade på en tv-skärm på väggen. En kortfattad berättelse på ett par minuter om Sundsvalls Tidnings historia, från det första exemplaret 16 januari 1841 fram till den stora stadsbranden 1888. Branden illustrerades av en rökmaskin samt eldslågor som slickade väggarna. Bara en av de smarta installationer som det kreativa företaget Polyvision skapat. Med dolda små spotlights i rött och orange, fläktar och fladdrande tunna tygstycken skapades en illusion av brinnande väggar. När vi första gången hade Räddningstjänsten på besök skrek någon av dem ”Var är brandsläckaren …?”.

Tre besökare ivrigt upptagna med att fixa en bra förstasida till ST.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.