PROVLÄSNING: Kapitel 1, Några försvunna timmar

(Här ett litet smakprov)

Det har gått några veckor efter att jag första gången tillät en magnetisk genomlysningen av min skalle. Ju längre tiden gick, desto lugnare blev jag. Om det vore något allvarligt, till exempel en hjärntumör, borde jag snabbt få en kallelse, resonerar jag. När jag äntligen får ett brev från landstinget blir jag minst sagt överraskad. En kallelse till en psykolog!

Har magnetröntgen visat att allt inte står rätt till i mitt huvud?

Har jag blivit snurrig på riktigt? Inte bara yr i huvudet, utan riktigt hjärnskadad?

Det är med en växande oro jag kliver in i mottagningsrummet på Sundsvalls sjukhus. In till legitimerade psykologen och specialisten i neuropsykologi, Kristina Humlebo.

Jag kunde knappast ha blivit omhändertagen på ett bättre sätt. På ett lugnt, metodiskt och pedagogiskt sätt förklarar hon för mig att en stor del av min hjärna inte finns.

Rättare sagt. Jag har en cysta som trängt bort en stor del av hjärnan, och som kanske till och med funnits där sedan födseln. Helt enkelt tagit plats istället för en viktig del av hjärnan, nämligen den del som bland annat hanterar närminnet.

Hur har jag kunnat leva med detta?

Men låt oss ta det från början.

Allt började en stillsam söndaglunch hemma i lägenheten på Rådhusgatan i Sundsvall. När Katarina och jag flyttade in i vår första gemensamma lägenhet överlät hon med varm hand det mesta av köksarbetet åt mig. Vid en av våra första dejter hade jag nämligen bjudit henne på en kryddstark, saftig fiskgryta som fick hennes smaklökar att gå i spinn. Efter det överöste hon mig med komplimanger över min kokkonst. Jag sög åt mig av superlativen som ett hushållspapper på en stänkvåt diskbänk. Därför blev jag permanent kock och inköpschef när vi några år senare flyttade ihop.

När det gäller att handla kläder, eller hitta fyndiga lösningar för inredning och möblemang, då är Katarina alltid lika kreativ och handlingskraftig. Men att gå i matbutiker – nej, det är det tråkigaste hon vet.

Jag hade absolut inget emot den arbetsfördelningen eftersom jag gillar både att baka och laga mat. Särskilt som Katarina alltid finns till hands när vi ska ordna fest eller när jag helt enkelt tröttnar på min egen mat.

Den här dagen skulle det bli en enkel räkomelett. En av de lättlagade favoriterna. Fyra ägg och fyra teskedar vatten, salt, svartpeppar, paprikapulver och lite dill. Räkorna ligger på upptining sedan några minuter.

Vi hade huserat i den stora fyrarummaren i Sundsvalls centrum i snart fyra år. Längst upp under takåsarna i ett av de få husen i Stenstan som inte var byggt vid förra sekelskiftet. I vårt först gemensamma hem blev det en del nya möbler och på väggarna enbart vår egen konst. Färg och form som alltid väcker uppmärksamhet när vi får nya gäster. Då får vi genast höra nya tolkningar av det gästerna ser. Jag återkommer senare till hur äventyret med konsten började.

Jag börjar vispa ihop ingredienserna, men drabbas plötsligt av yrsel.

– Jag känner mig lite matt, tror jag måste gå och lägga mig och vila en stund.

Jag lämnar den ofärdiga omeletten och går sakta in i sovrummet och lägger mig ovanpå täcket.

När jag vaknar några timmar senare tror jag att jag bara slumrat till en stund, vilket snart skulle visa sig vara helt fel. Jag hör att Katarina stökar ute i köket så jag reser mig och går med osäkra steg ut till henne.

Innan jag börjat vispa ihop omeletten hade vi bestämt att vi skulle åka en sväng till Ikea utanför stan. Jag tittar jag på klockan. Redan strax efter fem! Vart tog lunchen och dagen vägen?

– Skulle inte vi åka ut till Birsta?

Katarina tittar på mig med en förvånad blick.

– Minns du inte vad som hände?

Jag ruskar på huvudet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.